Grattis Tobias

Idag är det din födelsedag.
 
 
GRATTIS

Begravningen var fin

Igår var det en jobbig dag. Det går naturligtvis inte jämföra med hur Tobias familj hade det, eller hans närmaste kompisar, men för mig var det första gången en nära vän går bort och det har varit jobbigt.

Att sova under natten till torsdagen gick sådär. Många tankar genom huvudet och det gick inte slappna av det minsta för att kunna sova. Det var skönt att ha en timme för sig själv hemma innan jag blev upplockad för att åka in till kyrkan, Utanför kyrkan lyste solen klar och när vi samlades hela laget, ledare, tidigare spelare och andra som är runt omkring kändes det bra, men när vi började vandringen in mot kyrkportarna höjdes vemodet och pulsen. Jag bar Tobias matchtröja i handen och höll den hårt.

innan vi kom in i kyrkan blev jag överrumplad av Tobias moster (Filippas gamla dagisfröken). Hon slog armarna om mig och tackade för allt fint jag skrivit om Tobias. Det var första gången denna dag som tårarna forsade ner för kinderna. Att hon kom fram utanför kyrkan träffade precis på den punkt som gjorde att alla känslor svämmade över.

Trappstegen in mot kyrkan gick långsamt. Precis innanför portarna mötte familjerna upp och det kändes skönt att se hur samlade de var tillsammans. En stark familj som tog emot på sin sons begravning.

Innan vi satte oss ner i våra bänkrader skulle jag hedra Tobias med att lämna hans matchtröja på kistan. Att ensam gå fram kändes till en början bra, men att komma fram till kistan med Tobias namn på var hemskt. Jag visste inte hur jag skulle reagera, men när jag blrjade vika upp hans tröja och placera den på kistan började både armar och ben skaka. En sådan enkel sak som att lägga en tröja snyggt blev det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Jag stod för mig själv en stund med handen på kistan och tårar längs kinderna och mindes så väl hur Tobias var som person. Att få lägga hans tröja där var hedrande och jag kommer att bära med mig den känslan för alltid. Stegen tillbaka mot platsen i bänken var vaga och jag kommer knappt ihåg hur jag kom dit.

Begravningen var en mycket fin avskedstillstälning. Ett underbart bildspel med väl valda bilder på Tobias och Elin ackompanjerat av deras favoritmusik. Inledningen med Lalehs "Some die young" var rofylld att lyssna till. Likaså de övriga musikstyckena som var utvalda till Tobias och Elins ära. Håkan Hellström med "Nu kan du få mig så lätt" med strofen

"Vem kysste Elin, bakom ryggen på Marie. Var det den store poeten som hon var förälskad i"

ramade verkligen in hela stämningen på hur mycket Tobias och Elin älskade varandra.

Starkaste känslan och aktionen på hela begravningen stod Tobias syster Lisa för. Att orka gå upp och sjunga "Hallelujah" på det fantastiska sätt är för mig obegripligt. Hennes röst var så stark och trygg genom hela sången. Jag sa det till henne senare hur bra hon sjöng, men det ord kan inte beskriva hur vackert det var.

När det var dags för avtackning gjorde hela laget gemensam väg fram till kistan. Hela laget slöt upp vid Tobias kista och vi stod där länge med sänkta huvuden. Med kistan framför oss gick det inte att göra annat än att tänka på "VARFÖR". Varför skulle detta ske två unga människor med hela livet framför sig. Svar som aldrig kommer att ges. Tobias kommer inte att komma tillbaka till oss och det här var verkligen ren fakta. Tobias är ändå kvar som en del av laget. Det är vår plikt att se till att det är så. 

Avslutningen på begravningen gav verkligen en värdig finish. Samtidigt som bildspelet från början rullade igen spelades Lalehs song "Some die young" igen och nu kunde jag verkligen titta på bilderna. Nu kunde jag verkligen se bilderna på Tobias att minnas vilken fantastiskt människa han var. Den avslutningen gjorde verkligen att vi kunde gå ut ur kyrkan med rätt bilder i huvudet. 

Utanför kyrkan sen samlades vi utanför och det gladde mig att se familjen stå utanför och prata med besökarna. Kramas, samtala och skratta lite tillsammans med sina vänner och bekanta. Precis på det sätt som jag har lärt känna dem. Sociala, underbara människor som trots denna tunga tid inte gömmer sig eller kryper undan. Storartat.

Tobias är borta som person, men han lever kvar i våra minnen. Imorgon ska jag och Filippa besöka hans grav. Filippa har ritat en tecning där Tobias lever kvar uppe hos Gud. Och hon säger till mig att jag inte ska vara ledsen, för jag får träffa honom igen när jag kommer till himlen. För där uppe lever alla igen.


Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt



Laleh - Some die young


Kompis från högskolan

Johan Ericsson, lärare from Högskolan i Halmstad

Vilken skådespelare han är...


Inte orkat skriva

Jag har inte orkat skriva något sedan det tragiska hände igår. Jag hänvisar till Varbergs GIFs hemsida för er som inte redan vet orsaken och det jag skrivit där.

Sorgen är tung. Tobbe du är så saknad. Jag kan inte förstå att du aldrig någonsin mer kommer att sitta bredvid mig i omklädningsrummet. Att vi aldrig mer kommer att spela fotboll tillsammans. Att aldrig mer få prata med dig. 

Vila i frid. Ditt minne bär jag med mig.



En Björn

Träffade på Nalle Puh igår när jag gick i affärer med barnen. Han hade fullt upp som vanligt, men tar sig ändå tid att småprata lite. Inte illa, med tanke på det hektiska jobb han har söndagen före jul. Kändes lite som om han rörde sig lika fort som originalet i böckerna jag läser för Filippa. Men vi delade mycket av vårt fotbollsTänk och hade liknande åsikter om 2012. Framtiden får utvisa hur rätt vi hade i våra synpunkter.

Däckbyte med framsteg

Även i år fick jag hjälpa Alexander "tummen mitt i handen" Djurovic med att byta däck på bilen. Den här gången hade han trots allt handskar på sig så han slapp smutsa ner sig. Senast var det klädsel skjorta och jeans. Perfekt när man ska hantera skitiga däck.

Förra gången drog han även sönder en hjulbult och den var fortfarande borta. Så ser ni ett däck ligga någonstans efter vägen kan ni lämna det på Östra Långgatan. Det är säkert hans högra bakdäck.

Men den här gången var han riktigt duktig. Han klarade att använda domkraften och inte en enda av hjulbultarna gick sönder. Synd att inte Aftonbladet var här och gjorde reportage. Vilken story de hade fått.



Apropå länken ovan från förra däckbytet. kan undra om Jesper Hulten kommit ur sin pubertet ännu och klarar av att se på El Classico den här gången. Jobbigt när matcherna börjar så sent på kvällarna för honom.



Poker

I lördags var det så poker i Halmstad och ouren grinade mig rakt i ansiktet både en och två gånger. Tyckte själv att jag spelade bra och hade ganska god kontroll på mina motståndare. LÅg bra till med marker och spelade händer jag hade god chans på samt några väl valda bluffar som gick min väg när jag kunde köpa ut motståndaren efter floppen. Men så kom två avgörande händer som totalt raserade min markerhög.

Jag hamnade heads up mot en annan spelare som hade ungefär lika mycket marker som mig. Jag satt med dam-nio i klöver och floppen gav mig bra alternativ både på stege och färg. Med fyra klöver bettade jag hårt och fick med mig en motståndare. Turnen gav mig öppet stegdrag åt båda håll samtidigt som jag sitter med fyra klöver. Jag bettade lite mer än vad som låg i potten, men fick ändå med mig motståndare. På rivern dök så femte klövern upp och nu la jag in nästan hela min markerhög. Fick syn av motståndaren och la nöjt upp färgen med dam i topp. Dessvärre satt han med en liknande hand, fast kungen på topp. Riktigt surt.

Efter detta stod jag med ett fåtal marker kvar, men jobbade mig uppåt till en ganska ansenlig mängd innan den avgörande handen dök upp. Även denna gång satt jag med två klöver på hand och floppen gav mig två nya klöver. All-in med mina marker och samma motståndare som tidigare följde med in. Han hade träffat ett tvåpar efter floppen och nu kunde bara färgen rädda mig. Turnen gav inget. Rivern gav mig klövern och jag ropade glatt, tills jag insåg att klövern som dök upp var en nia, vilket gav min motståndare kåk. Rullgardin ner.....

Men pokern är egentligen en bisyssla. Det roligaste är att komma ner och träffa kompisarna igen. Det blir allt för sällan, men de flesta av oss har barn och då är det lite omståndigt att få ihop så alla kan träffas vid ett tillfälle. Hoppas bara att det blir fler lvällar som den här. Jag var inte hemma i Varberg förrän halv tre på natten och det bästa av allt var att ingen störde på morgonen sen. Sovmorgon med andra ord.



Mot Halmstad

Ikväll ska jag ner till Halmstad. Poker med gamla kompisar från tiden då jag bodde där. Ska bli riktigt roligt. Inga stora insatser att tala om, men det är inte därför vi spelar heller.

Borde vara dags för ett GIF-mästerskap snart igen. Skandal att Andreas Larsson är förste och enda vinnaren i Varbergs GIFs pokerhistoria. Något att starta igång sedan när försäsongen börjat. Återstår att se om någon arrangerar det bara.

Avslutningsfesten

Då har det gått två dagar sedan vi avslutade säsongen 2011 med fest på Ästad gård. Och mycket blev som förväntat även om några oväntade saker skedde.

Till att börja me dså genomförde vi en tävling, "Fångarna på Gården" och naturligtvis körde vi äldre mot yngre. De yngre hade inte mycket att sätta emot (Snygg-Alex undantaget). De lyckades ändå med konststycket att skicka en krok i huvudet på Daniel Larsson, Gå vilse inne i labyrinten och avrunda uppåt på traktorns vikt. Men vad mer kan man begära... Däremot gnällde de fruktansvärt mycket på att de behövde köra skottkärrorna med proviant. Kamratuppfostran är för dålig i GIF. De fyra yngsta ska alltid ta materialet.... Det borde de lära sig från början så blir det inte en massa gnäll på dem...

Efter utskåpningen av de yngre hamnade vi i undervattensbastun med hela laget. En lång eftermiddag som ändå kröntes med bad i vattnet utomhus. Kallt var det, men som tur var eldades det friskt i bastun, Två stackare vågade inte bada, men förra "Årets ryttare" och Årets Fallfrukt fick vara med ändå... För er som undrar vad jag menar får ni såka er till GIFs sida där jag snart kommer lägga ut 2011 års version av Varbergs GIFs alternativa Fotbollsgala.

Middagen så blev riktigt trevlig, förr nästan alla kom. Några saknades och någon vände i dörren, men vad gjorde det när Antonsson ändå kallade maten för skolmat.... Märkligt. Äter de lyxig Vildsvinsgryta på PS. Då vill jag ha den skolmaten. Efter maten fortsatte vi med prisutdelningar av diverse slag. Hultan körde sitt race, jag mitt och Kale och Jonte diktade på som värsta Tranströmer. Dessvärre stördes vår avslutning av ett gäng raggare på bordet bredvid som emellan sina armbrytningstävlingar (fruktansvärt macho) gjorde det mesta för att störa oss.

Slutligen bussresa hem där det var livat värre. Mycket sång hit och dit och tydligen blev Jonas Bergvad någon form av pinne. Gick inte höra mer tydligt vad de sjöng, fast tydligen var det roligt. Efter ankomst till Varberg hojade jag hemåt som värsta gamlingen... Eller ja, jag är ju det. Men tur var det eftersom Eliaz och Zander ville gå upp klockan fem.

Och förresten. Tack Stefan A för det arbete du lade ner på mig. Hälsa Inge att jag så klart tänker mig för noga.

Kvällen blev rolig. All heder åt Hjalmarsson som bokat allt, men med facit i hand föredrar jag nog att göra något roligt med laget på dagen och sedan avsluta i klubbstugan. Då vet vi att vi får vara i fred från machokillar och servitriser som springer runt. Fast det är bara min åsikt. Laget ska säga sitt om hur vi vill göra. Vi har varit alla år i klubbstugan och det var kul med något nytt. Ombyte förnöjer som man säger.



Birger - En spåman avd. Viktor Karlsson - Här är ditt liv

Fick ett djuriskt roligt tips för någon dag sedan. har inte hunnit lägga upp det ännu bara, men nu kommer det.

Kristers (i duon "Stefan och Krister) alterego Birger visade sig vara en spåman av sällan skådat slag. 1988 gonomfördes denna monolog. Ungefär samtidigt som Viktor Karlsson synade världens ljus i Grimeton. Och nu, 23 år senare stämmer i stort sett allting in.





Barnvakt fredag

På fredag ska jag och Martina ut och äta på kvällen så det kommer barnvakt hem till oss. Djurovic med sin bättre hälft skulle komma, men så skulle hon jobba natt och Djurovic anmälde sig på egen hand ta och sköta tre barn.

Visst, sa jag. Det går väl bra. Men tro inte att jag glömt hans ropande i måndags om Stoke - Liverpool. Jag lovar att jag kommer smyga ner laxermedel i Eliaz och Zanders välling så att hans kväll blir ett enda stort kladdande i blöjhögen vid skötbordet.

Payback!!



Wheels & Wings 2011

Då var det avklarat för vår del i GIF. Cruisingvärdar anno 2011 gick av stapeln igår och det var en bra uppslutning av från spelartruppen. Tyvärr en del bortfall av folk som valde annat, skyllde på trötthet, efter jobb, hörde inte av sig efter jobb eller bara tagit fel på dag. Men vi som var där gjorde det bra. Även om två stycken tappade huvudet helt, men man kan hoppas att de lär sig efter gårdagens tillrättavisning.

Crisingen var likadan som förra året. Runt runt i sina bilar. Några stiliga, välpolerade, klassfulla, medan andra såg ut som vilken skrothög som helst. Och det kan man faktiskt säga om folket i bilarna med. Några förare och passagerare var stylade i klass med bilen medan andra såg ut som något man ser längs med motorvägen efter det att kråkorna ätit sitt. Där fanns tjejer som erbjöd hångel för att hennes pappa var rik, män som spräng nakna längs med cruisingrundan, någon som viftade med en dildo ut genom rutan, Kalle såg en som spydde ner hela sidan av bilen etc etc. Fast det hör till Wheels & Wings.

Men jag tyckte att det var ovanligt många som somnade tidigt i baksätet av bilarna det här året. Och några hade somnat redan halv nio. Hur kul kan man ha det då? Känns som man missar en stor del av kvällen då. En annan sak som jag undrar över är hur kan man frivilligt sätta sig i en rosthög som de har tejpat texten " DILDO-Sheriffen" längs med ena sidan och "KUKEN STÅR" på andra sidan och sedan sitta i bilen och ropa DRÄGG till andra runtomkring. För mig är det just folket i den här bilen som hamnar i facket drägg och då undrar jag hur långt ner i skalan hamnar då de människor som bli kallade drägg av de i bilen? Det finns tydligen en näringskedja överallt och det går väl se som sunt.

Precis som traditionen bjuder avslutade vi kvällen med en kall öl på någon av stadens krogar där vi kunde få sitta ner. Efter 7 timmar ståendes var det frid att få sitta ner. Ganska snart blev vi varse om att två ladies spanade in vårt lilla gäng utifrån vägen. Efter viss tvekan kom de in och satte sig bredvid oss. Eller närmare bestämt bredvid Viktor och Daniel J. Jag, Jocke och Jesper Hulten gick och beställde varsin öl för vi ville följa utecklingen av detta skådespel.
Vi fick då en uppvisning i följande:




När sedan världens hårdaste kille i grön keps äntrade scen vid vårt bord blev det sjukt roligt. Förmodligen lutade golvet väldigt mycket där han gick, men han satte sig till slut. Och samtalet fördes till nya höjder. Det slutade med att han kallade mig för Big Dog av någon underlig anledning. Ingen visste varför. När han sen lämnade vårt sällskap hann han 20 meter utanför lokalen sen skulle han in och slå ner oss. Men han blev hindrad av de båda damerna som också lämnat vårt bord. En kul avslutning på kvällen med andra ord.

Roligare blev det när vi fick se två vuxna män stå och hota varandra utandör Sakura Thai. De skrek hårda ord som:
- Jag vet var du bor
- Jag känner till såna som dig
- Kom hit ska jag nita dig
- Passa dig jävligt noga.

Sen blev det inte mycket mer av det, men det är som vanligt klockan två på natten. Mycket ord och lite hockey. Tur är väl det för slagsmål är väl inte att föredra, men så länge testosteronstinna karlar håller sig till knytnävar så blir det mer ärligt ändå.  Till slut lugnade de ner sig och skingrades. Lika så gjorde vi.

Naturligtvis började det regna när jag cyklade hemåt också.


Inkilning 2011 - bilder

Det var stor uppslutning kring årets händelse på den sociala fronten i Varbergs GIF. Mer om själva kvällen kan ni läsa här.

Men jag tänkte ge er lite bilder från kvällen.



Björn Adem, Ekis, Jack, Besart och Tobbe


Städansvariga eller avröfr dessa tillhyggen???


Jocke river ner applåder


Trots ett skadat korband äntrade Kux scenen


Daniel Nilsson med sin ständige kompis

Ja som ni ser. En helt vanlig kväll utan några som helst konstiga inslag. Extra kul att alla var på ett gott humör.



Uddevalla imorgon

Imorgon ska jag och Martina fira Valborg i Uddevalla. Det innebär att jag missar min första GIF-match på 3,5 år. Alltså jag är varken där som spelare eller åskådare. Det känns lite surt måste jag erkänna. För även om jag inte varit med och spelat har jag alltid varit med vid sidan om. Finns det någon som vill uppdatera mig är det bara att skicka sms på 0703 - 55 30 48.

Det är 30-års fest som vankas i Uddevalla imorgon. Min högskolekompis Kristopher Skoogh tar klivet in i vuxen ålder och det kommer att bli roligt. Vet inte vad han har hittat på, men vi kommer börja redan klockan tre med olika aktiviteter och därefter blir det allt från Valborgsbål till dans på logen.



Kristopher ordnar hamburgare på sin svensexa



Uppklädd som få är han...



Storartat Kalle

Nu har Kalle tagit klivet ut i den stora världen. Numera är han utflugen ur sitt pojkrum och blivit sambo med sin girl. Enligt säkra källor fällde mamma floder av tårar när lille Kalle lämnade huset i Breared.

Så hur kommer Kalle klara sig utan mor och far.

Han kommer klara sig alldeles utomordentligt tror jag. Sen jag började i GIF har den blyge tonåringen växt till sig och är numera en fullfjädrar brevbärare med en hel del erfarenhet i bagaget.

Det enda vi väntar på nu är inflyttningsfesten i hans nya lya.



Male bonding - och en som inte dök upp

Igår var det lördgskväll och det var en myket lugn sådan. Djurovic hade krävt att få mat när han kom hit så det fick vi väl ställa upp på. Efter maten var det male bonding på hög nivå. Djurovic kom hit i skjorta och finbyxor och hade tänkt byta däck på sin bil. Kanske inte riktigt rätt klädsel så jag fick väl göra det åt honom istället. Jag gav honom trots altt ansvaret med att efterdra bultarna så de satt åt ordentligt. Men Djurovic har kört så hårt under fyspassen i år att han blivit för stark för sitt eget bästa och drog sönder en av bultpinnarna. Så tydligen kunde han inte få ansvaret över det heller.....

Därefter var det städning och tvättning av båda våra bilar. Filippa var också med ute och hjälpte till. Hon ansvarade för att fälgarna blev rena. Bra när alla kan hjälpa till. Mest nöjd var nog Martina att hon slapp ha oss inomhus så det var tyst och lugnt när de små pojkarna hade somnat.

Sist på schemat var det El Classico. Real vs Barca. Till den skulle Jesper Hulten dykt upp. Han messade på eftermiddagen och hotade med stryk om han inte fick komma. Och visst. Kom du sa ja. Ville inte att han skulle skada sina händer genom att försöka slå mig. Tidigare under dagen hade Djurovic ringt och väckt honom vid halv ett. HALV ETT!!! Eliaz och zander sover mycket när de går igenom någon form av utvecklingsfas så jag antar att den lille Hulten har kommit in i puberteten eller något. Jag och Djurovic slog vad om vid vilken tid han skulle messa och säga att han inte orkade komma till matchen. Men det kom varken ett sms eller någon Jesper. Enligt honom själv var han helt sluuuuuut.

Måste vara jobbigt att sova hela tiden.  

Matchen i sig var inte mycket att ha.  Få chanser och mest ett rundpassningsspel på mittplan från barcelonas sida. Två straffar gav ett kryss och mer än så var det inte.



   

Snart dags för Allsvenskan

Om bara några dagar är det dags för Allsvensk premiär. Blåvitt startar mot Örebro och det är ett Örebro som tror sig ha chans på SM-guld. Tillåt mig le...

De gjorde en bra säsong förra året och fick Lilla silver, men i år är jag mer tveksam. Blåvitt är jag med tveksam på till guld, men de ahr större chans än Örebro i alla fall.

Men själv är jag med i en tävling oss kompisar emellan. På Startelvan.se kör vi ett managerspel med liten pengainsats. Kan bli en liten summa till segraren. Om det är någon som vill hänga på med seriöst intresse, så lämnar jag gärna ut liganamn och lösen i så fall.

 

30-års festen i text och bild

Då var det så dags att kommentera och sammanfatta lördagens stora begivenhet. Firande av mitt steg in i vuxenvärlden. Och det blev en bra fest. Så bra att jag först idag. Två dagar senare orkar skriva om den.

En efter en ramlade gästerna in och genast blev det en stort vimmel av människor runt omkring i salen och det verkade som om alla kom överens med någon i alla fall. Där var allt från fotbollskompisar, gamla gymnasiekompisar, nya bekantskaper och gamla dito. En salig blandning med andra ord.

Festen fortlöpte utan intermezzon. Jag blev dock anklagad för att fuska som domare i tävlingarna, men det var nog mest att Viktor och Djurovic inte klarade av att hålla nerverna i styr när de skulle upp på scen. Sen hade de lite otur med när deras korthus rasade av en jordbävning med 8,2 på Richterskalan.

Det hölls tal under kvällen med. Martina tog till orda och höll ett vackert tal till mig (Toppsen), Djurovic vågade sig upp på scen med för Giffarnas räkning och sedan tog Johan och Kristopher till orda. De utmanade mig på diverse svårigheter. Den första klarade jag galant. Jag skulle bokstavera ord mha av min bästa sida. Min bakdel. Hur simpelt som helst. Sen blev det sesto värre. Smidighet och ägg med egen vilja gjorde att jag misslyckades med de två sista uppdragen. Det betyder att jag nu måste stå i GAIS-klacken på derbyt, med någon form av äcklig grön-svart atteralj och sjunga med i en GAIS-sång. Den enda GAIS-sång jag kan är denna:

Ner och upp, Upp och ner. GAIS dom ser vi aldrig mer!!!

Festen fortsatte sedan i ett rasande tempo och musiken stegrades allt eftersom. Det fanns ett flertal olika dansstilar och mest av alla roades de av Jan Teuer. Alias min kompis Kalle. Hade det varit riktiga bartenders hade de stoppat alla hans inköp av alkohol, men trots det höll han sig på benen.

Framåt småtimmarna minskade antalet festdeltagare och fram till klockan tre var det bara fem av oss kvar i lokalen.

Dagen efter är sedan ett kapitel i sig. Jag mådde så dåligt man kan göra. Illamående och huvudvärk. Som tur är fick vi hjälp med städningen av lokalen. Anders och Kalle gjorde ett storstilat jobb på söndagen. STORT TACK!!!
När klockan närmade sig 18.00 åt jag mitt första riktiga mål mat. Till och med när jag vaknade i morse kände jag av det. Då har det varit en bra fest.

Jag känner mig ärad av alla som närvarade. Det var fantastiskt roligt att Ni kom.



Gymnasiekompisen Peter och Djurovic flamma, Jennifer



Present från GIFFARNA. Ja, jag är jättegammal nu.



En av kvällens bartenders, Mr Hallden



Martina talar till folket



Bollgeniet Martin Taube, Martinas bror Samuel och vännen Carro från Halmstad



Kommentar överflödig. Mr Djurovic!!



Snygga tights fick jag ha på mig när jag skulle visa mina färdigheter.



Smidig som ett kylskåp



Smörsång under sista timmen. Jan Teuer (Kalle Åkerström) och Halmstad-Krille stämmer upp i falsett.



Det var inte mycket kvar av innehållet i denna kyl när kvällen var över.


Giffare i nattlivet

Igår efter matchen var det ett gäng upplivade giffare som drog runt på stadens gator. Men de kunde alla känna sig lugna för risken för överfall minimerades av att Djurovic för en gång skull ville vara på rätt sida om lagen.

                       

Jag vet inte om man ska änna sig lugn eller om detta är Varberg gators största mardröm.

Till slut hamnade de i alla fall på dansgolvet och där försökte Pontus Flatum fira stora triumfer. Det kanse inte är så mycket att hänga i granen, men han tycker nog själv att han ser häftig ut med sina "moves". Förmodligen fick han nog ganska omgående se sig själv helt ensam på dansgolvet efter att ha skrämt iväg alla andra besökare med sin vevande arm....

                            

Vem damen i glasögon är förtäljer inte historien, men jag antar att det inte kan vara rätt styrka i glasen eftersom hon fortfarande är ganska nära Pontus när han kör "Väderkvarnen".

Snygg-Alex Berndtsson

För alla trogna Giffare som vill veta hemligheten bakom Snygg-Alex vardagsliv rekommenderas starkt den här länken.


Tidigare inlägg
RSS 2.0
FAVORITER JUST NU "Snart skiner Poseidon" Suarez is back