Varg Veum

Jag och Martina har haft ett norskt maraton senaste tiden. Privatdetektiven Varg Veum har hållt oss i tevesoffan i stort sett varje kväll och vi har plöjt igenom samtliga filmer som finns att se.

Varg Veum är Norges svar på Wallander och Beck-filmerna. Lagom underhållande och perfekt för en vanlig vardagskväll. Jag vet inte om Martina tittar för att filmerna är bra eller att hon tycker Vargen är snygg. Men det får stå för henne.

Dessvärre är nu antalet utkomna filmer slut och därmed får vi vänta ett tag innan vi kan se något mer från den Bergenbosatte detektiven och den mycket roande kommisarien Hamre.





Biobesök

I tisdags fick jag och Martina lite tid för oss själva. Farmor och farfar tog hand om barnen och vi kunde gå på bio för första gången på ett år ungefär. Eller ännu mer skulle jag tro.
Filmen för kvällen, eller eftermiddag kan man nästan säga eftersom vi gick klockan 18 blev den avslutande filmen i Harry Potter-sagan. En sjulogi tror ajg det blev till slut och filmerna har blivit bättre och bättre ju äldre barnen på skolan har blivit.
Den avslutande delen innehöll en hel del bra scener och handling, men det känns ändå lite barnsligt ibland när de står och viftar med träpinnar mot varandra när det är tvekamper, men det hör ju till. Nu ska jag inte avslöja något om hur det hela sltar, men lite hopp och förtvivlan är det absolut.

Kvällen i sig blev en skön avkoppling från barnlivet där hemma och kvällen gick alldeles för snabbt, men vi får nog anledning att göra det igen. Vi ska ut och äta middag snart med en kväll. En 30-års present jag fick med barnvakt inkluderat. Passar utmärkt att ta sen när vi har börjat jobba och behöver ett break.




Harry Potter

Jag och Martina såg näst sista Harry Potter filmen för någon dag sedan. Martina såg den med. Hela. Hon brukar alltid somna efter 20 minuter när vi ska se Harry Potter. Varför vet jag inte, men något i filmerna gör henne trött. Nu var hon vaken och tyckte precis som jag att filmen var bra. Enligt mig var det den bästa av de filmerna om fenomenet Harry Potter som gjorts.

Fast det känns lite löjligt när de drar trollstavar mot varandra istället för pistoler när det är en actionfilm, men man kan nte få allt.

Nu är det bara en sista del. Dödsrelikerna del 2 går just nu på bio. Jag har tidigare sagt till mig själv att jag inte ska betala biografbiljetter för att se Harry Potter, men jag är lite sugen på att se sista delen på bio. Den verkar ganska häftig. Kanske i 3D med i så fall.

Jag har inte läst en enda av böckerna och ver därför inget om hur de tkmmer sluta. Om Voldemort segrar eller om Potter och Hermione får ihop det i slutscenen. Vad vet jag. Men min gissning är att Potter får sätta livet till när han räddar världen. Men som sagt. Bara en gissning och jag vill inte veta svaret. Föredrar att se det själv på bio eller i tevesoffan när det blir av.


Trailer: Dödsrelikerna del 1



The Usual Suspects

Medan jag satt uppe igår och redigerade bilderna från matchen rullade en av de bästa filmerna någonsin på teven. "The Usual Suspects".

En film som måste ses av den som inte sett den. Kevin Spacey är lysande i sin roll.

Keyser Soze är en mäktig man. Och filmen byggs upp på ett lysande sätt. Inte nog med att jag kunde ha på den i bakgrunden, för när den led mot sitt slut gick "Reservoir Dogs" Quentin Tarantinos mästerverk där låten Stuck in the Middle with you fick ett härligt genombrott som tortyrlåt.

Och den scenen håller lika hög klass i Nile City som vilken annan film som helst.





Fish Tank

Kvällarna den här veckan har verkligen handlat om filmtittande. Igår blev det en film som legat i arkivet ett tag och väntat. Fish Tank.

15-åriga Mia lever i en brittisk slumstad skulle jag vilja kalla det. Hon bråkar med allt och alla, men framförallt sin mamma. Hon försöker finna en liten normal tillvaro i att dansa för sig själv i en öde lägenhet tillsammans med en hel del alkohol. När hennes mamma träffar en ny kille förändras hennes tillvaro. Hon fattar tycke för den nye killen som behandlar henne precis som en förälder ska behandla sin dotter. Åtminstone till en början. Skenet bedrar när alkoholen kommer in i bilden än en gång och det raserar den lilla fasad som hon hunnit bygga upp.

Jag håller väl Fih Tank som en bra film. Den ger en hel del tankeställare, speciellt när Mias syster, 10 år gammal, ligger och röker och dricker cider tillsammans med sin kompis och sin syster. Filmen visar upp en verklighet som är riktigt långt ifrån ens egen och det är alltid nyttigt att se på. 2h går ganska fort och det blir lite nervöst i slutet av filmen.

Till skillnad från de två senaste bottennappen jag sett är detta ett klart lyft.


The Expandables

Machomannen himself, The Italian Stallion, mjukporrstjärnan Sylvester Stallone har samlat ihop världens hårdaste actionstjärnor (bara Vin Diesel som saknas) i en rulle som inte går på djupet någonstans. I rollistan finner vi förutom Stallone även bl.a Dolph Lundgren (usel), Jet Li (nja), Mickey Rourke (nja), Jason Statham (bra), Bruce Willis (Yippie Ka-yea, motherfucker) och Arnold Schwarznegger (humor). Den är så banal att komiken är hög. Kärleksdiskussioner mellan två hårdkokta gossar (Stallone & Statham) är riktigt dålig. Vill de finna romatiska tittare eller vadå.

Nja, filmen bjuder på många dödsoffer och den är faktiskt bättre som komedi än som action. I slutscenen slår den till och med den här filmen i antalet döda människor.

 

Och den håller ungefär samma kulturella klass som Hot Shots 2 också.

The Expandables är alltså en knapp tvåa i betyg och jag tror mest att den roar 14-åringar som enbart spelar Call of Duty på datorn eller liknande. De skulle direkt säga att det är den bästa film de någonsin har sett.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Unthinkable

Idag såg jag nog en av de sämre filmer jag sett. Unthinkable med Samuel L Jackson. en muslimska terrorist gömmer tre kärnvapenbomber i USA och det hamnar på Jackson att få fram var bomberna finns. 97 minuter lång film där det enda som händer är att den muslimske terroristernan blir torterad för att avslöja platserna. Jag kan lova att hade de bara visat terroristen den här filmen hade han berättat med en gång var alla bomberna fanns. Slösa inte bort en kväll genom att se den.

Inception

Inception är en sci-fi film där första tio minuterna är svåra att hänga med i, men när man väl kommit in i filmen håller den mycket hög klass.
DiCaprio (blir bara bättre och bättre) agerar en person, Dom Cobb, som kan gå in i andra människors tankar när de sover och hitta gömda tankar. Detta används för industrispionage där mycket pengar står på spel. Efter ett misslyckat uppdrag hamnar han i ett dilemma. Att antingen fly, med ett pris på sitt huvud, eller genomföra ett nästintill omöjligt uppdrag. Inception. Att plantera en tanke, idé i någon annans huvud för at det senare ska kännas som verklighet när den personen (Fischer) vaknar upp.

Det kräver mycket av Cobb som får sätta ihop ett nytt team för att lösa uppgiften. De behöver skapa en drömvärld och ta med sig personen in i den världen. Här ska de vidare in i nya drömvärldar för att komma så långt in i det undermedvetna det bara går. Endast här är det möjligt att genomföra en Inception. I drömvärldens töter de på patrull i form av ett undermedvetet förvar från Fischer. Fischer har tränat sin hjärna att försvara sig från ingrepp ifrån sådana som Cobb. Det blir ett spel på liv och död där Cobb och hans team riskerar att fastna i drömvärlden för alltid.

En alldeles lysande film som kräver att man hela tiden är med i varje dialog och i varje händelse. DiCaprio är mycket bra som Cobb och trots att det hela är så verklighetsfrämmande är det ändå en Sci-fi film som känns nästan normal (om det går att säga så). En film som jag rekommenderar alla att se. Och detta är en film som säkerligen krävs att se både en och två gånger för att man ska fatta allting.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Knight & day

Roy Miller (Tom Cruise) är här en specialagent som klarar av precis allting. Spelar ingen roll hur många motståndare han har, alla faller offer för Miller. På flygplatsen stöter han på June Havens (Cameron Diaz) och använder henne till att smuggla förbi ett "batteri" genom tullen. När hon sen hamnar på samma plan som honom till Boston blir det problematiskt.

CIA jagar Miller eftersom han har vänt sig mot dem i jakten på det här "batteriet". Men enligt Miller är allt lögner och i själva verket finns det agenter inom CIA som har gått över till fel sida och han skyddar bara batteriet från att hamna i orätta händer. En katt och råtta lek börjar där Miller har problem att övertyga June om att hon svävar i livsfara om hon inte följer med honom.

Det är en massa pang pang och häftiga jakter av olika slag, men det är för mycket av allting. Det finns ingen direkt spänning utan det är en light version av Mission Impossible filmerna och blanda in en väldigt light-Rambo i stadsmiljö i Miller så sammanfattar det ganska gott den här rullen. Det är ingen film som man ser om och om igen, men det duger gott en måndagkväll när det inte finns något annat på teve.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Nattbio

I början på veckan fick jag de första filmerna från Lovefilm.se. De var Sherlock Holmes och Alice i Underlandet som levererades. Bra med lite gratis film. För er som missat det får jag det som medlem i Buzzador.com. Frågan är bara när jag och Martina ska hinna med att se dem. Tiden är inte överflödig.

Men intt hittade jag en lucka. Efter matningen 03.30 kände inte de båda tvillingarna för att somna om. Nä, vi vill vara vakna och se vad nattlivet kan erbjuda. Mycket muntert.

Jag tog med dem en trappa ner. Det är liksom inte någon mening att både jag och Martina är vakna så därför kunde Martina somna om. Eliax och Zander var inte ledsna så jag kunde låta dem ligga i spjälsängen och kika lite. Nu passade jag faktiskt på att sätta på en av filmerna. Sherlock Holmes antog jag skulle vara ett bra sätt att vara vaken på. Jag orkade en timme, sen började ögonlocken falla ner. Som tur var hade barnen somnat då med s¨jag kunde göra detsamma. Sen vid sju förtsatte jag att se filmen och jag har fotfarande lite kvar att se. Men än så länge är det en bra film. Väl värd att se mitt i natten.

Lovefilm.se

Idag fick jag vara med i min nästa kampanj med Buzzador.com. De erbjuder gratishyra av film från lovefilm.se under en månads tid så nu kommer jag få några filmer hem i brevlådan utan att behöva betala något för det. Det enda jag behöver göra sedan är att rapportera in hur jag tyckte att erbjudandet var.

´Ganska smidigt.

Into the wild

Into the wild är en film baserad på en verklig händelse.

Into the wild handlar om unge Chris som efter sin collegeexamen lämnar hela sn familj och bakgrund bakom sig. Han klipper av samtliga band och ser till att han inte går att spåra. Han beger sig ut på sitt livs resa, sitt livs sista resa. Han beger sig sig utan kontanter runt om i USA. Allt från arbete på ett sädesfält, forsränning ner till Mexicanska golfen, rundresa med hippies och sällskapar med en äldre herre som vill adoptera honom. Allting leder honom mot sitt stora mål. Att leva ensam i Alaska. Enbart med sällskap av tystnaden och att leva på vad naturen har att erbjuda.

Inteo the wild är en fascinerande berättelse som verkligen berör den som tittar på den. Det är omöjligt att inte känna för en äventyrslystne Chris. Det kan tyckas att det inte är så smart att klippa kreditkorten, bränna sina pengar och bara bege sig iväg utan att lämna spår. Och det är väl få som skulle våga göra något sådant, men när man ser filmen verkar det verkligen bekymmerslöst. Allting flyter på och han träffar många spännande människor.

Filmen är, så gott som alla vet, 100% sann och är gjord efter Chris egna dagboksanteckningar och med Sean Penn som regissör bildas det en saga som lever kvar under lång tid. Vyerna över Alaska är storslagna och scenerna från de olika ställen som Chris besökte gör filmen mycket sevärd.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Australia

Australia av regissören Baz Luhrmann är en film som är bland de bättre jag sett. Tur det efter måndagens miss med "Farsan".

Mrs Boss eller Laura Ashley som hon heter (Nicole Kidman) reser ner till Australien mitt under andra världskriget, närmare bestämt till staden Darwin, för att konfronteras med sin man som äger en ranch i Norra territoriet. Väl där möts hon av beskedet att hennes make är mördad och hon står ensam med en ranch som är på väg mot "konkurs". På ranchen bor även Aborogin-pojken Nullah som är resultatet av en vit mans umgänge med en kvinna av ursprungsbefokningen. Mrs Boss "adopterar" och skyddar denne lille pojk när hans mamma dör. På ranchen bor även den "onde" föreståndaren Neil Fletcher tills dess att hans dubbelspel uppdagas.

Neil har länge jobbat för konkurrenten om nötindustrin och gjort allt för att försvaga Mrs Boss´s ranch blir snart kickad rån sitt jobb och Mrs Boss bestämmer sig själv för att driva sitt boskap tvärs igenom öknen för att kunna sälja dem till den brittiska militären. Till sin hjälp får hon Mr Drover (Hugh Jackman) som lever som frilansande boskapsdrivare. De stöter på patrull under vägen och får det kämpigt att komma fram. Fletcher gör allt han kan för att sabotera deras boskapsdrivning.

Denna film är ett storslaget mästerverk i reklam för ett Austalien som är häpnadsväckande. De ger en otrolig lust till att besöka landet. Luhrmann har verkligen gjort en resebroschyr på två timmar för sitt land. Kidman och Jackman är även de väl värda att se och Martina tappade andan i slutet när Jackman kommer nyrakad och fräsch i en vit kostym. Där låg jag i lä och kan väl acceptera det.

Filmens i sig tror man att den slutar vid ett flertal tillfällen, men det är "låtsasslut" under vägen som ger lite olika vinklar på filmens innehåll. Lite Hollywood över twisterna på det sättet och det gör filmen väldigt lång. Trots längden på filmen kändes den inte lång. Och ni som brukar gråta udner filmer bör sitta med näsdukar. Min sambo snyftade sista 45.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


Farsan - av Josef Farres

Regissören till de, med svenska mått mätt, succeerna "Jalla, Jalla" och "Kopps" har denna gång gjort en film som inte riktigt når upp till den komiska nivå som de två förra hade.

"Farsan" är en ensamstående man (Jan Fares) som lever som änkling efter att hans hustru gått bort sedan tio år tillbaka. Han jobbar på en cykelverkstad tillsammans med två andra, däribland ägaren som spelas av Torkel Petterson (kommer inte ihåg hans rollnamn).

Farsans son och hans fru väntar barn, men kan nte få det på naturlig väg. De ska adoptera, men sonen vill inte visa det för sin far utan hans fru går med på att bära en gravidkudde för att lura Farsan.

Filmen håller ingen hög nivå och den lockar inte till så mycket skratt heller. Överlag är den seg och innehållslös. Jag trodde nog att den skulle vara bättre, men blåst på konfekten blev jag, kan man säga. Filmen blir ibland sådär pinsamt jobbig när de håller på med sin gravidmage, eller när Torkel Pettersson ska bli en machokille inför sin tjej. Det fungerar inte så bra.

Detta är ingen film jag kommer se två gånger, det är en sak som är säkert.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

What doesn´t kill you - Based on a true story

Filmen handlar om bröderna Paulie och Brian som tidigt ger sig in på brottets bana som springpojkar åt områdets "maffiaboss". De kan inget annat än att vara brottslingar och de är hårdföra typer. Får de inte det de vill, så tar de det de vill ha. Knytnävar och vapen används flitigt. Brian missköter sitt familjeliv, börjar ta droger, missbruak alkohol och när bröderna hamnar i fängelse efter en misslyckad kupp börjar han fundera på sitt liv. Ska han återvända ärlig till sin familj? Klarar han av att leva utan brott? Hur ska han hitta pengar?

Verklighetsbaserade filmer är alltid värda att se tycker jag. Det ger ett bra djup i filmen, men det krävs en del av regissören och skådespelarna för att få det att fungera. I "What doesn´t kill you" blandas det och ger av bra och dåliga insatser från de flesta håll och det är lätt att inte bry sig om filmen och sluta titta.

Men en film baserad på verkliga händelser ger alltid ett bra underhållningsvärde och jag kommer fortsätta att se dessa former av flmer. Även om de förändrar bilden av den riktiga verkligheten så finns den ändå där i bakgrunden.




Läs även andra bloggares åsikter om ,

Wallander - Indrivaren

Ännu en Wallanderfilm och de ser ut precis som vanligt. Ett mord i en lägenhet där det verkar som om ett inbrott har gått överstyr. Flickans förre pojkvän ringas snabbt in som en misstänkt för dådet ftersom han har stora skulder. De letar hela tiden efter honom och samtidigt får polisaspiranten Isabell problem med sitt förflutna.

ja, det finns inte mycket att säga. Lagom underhållning när man inte vet vad man ska titta på en vardagkväll, men det är ingen film där man bjuder in hela grannskapet och poppar popcorn till direkt, men en svensk polisfilm blir inte mycket bättre ändå. Man vet vad det är man får och det är precis så det är.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Shutter Island

Leonardo DiCaprio är huvudrollsinnehavaren i denna thriller. Den utspelar sig under det kalla kriget, i USA under 1954. DiCaprio spelar en av poliserna som åker ut till ett fängelse för mentalsjuka brottslingar. En polis som plgas av minnena från sn fru som omkom för två år sedan. 
Fängelset ligger på en ö där färjan är enda färdsättet till och från. En färja som kontrolleras av fångvaktarna.
De är där för att lösa försvinnandet av en en av fångarna. En kvinna som rymt från en låst cell utan att någon har märkt av det hela. Det är ett svårlöst fall och som det inte vore nog slår en storm till mot ön. Och det visar sig att ingenting är som det ska bland dessa psykist sjuka människor.

Shutter Island ger verkligen kalla kårar under hela filmen. DiCaprio är verkligen lysande och Scorsese (Oscar för filmen Departed, även den med DiCaprio) lyckas verkligen än en gång skapa en rafflande och underhållande film. Trots att den är hela 145min lång finns det ingen dötid i filmen.

Det verkar finnas många lösningar under filmens gång på gåtan om försvinnandet och även om slutet i sig är ganska väntat så finns det ändå andra möjligheter till hur det kan vara.

Jag kan verkligen rekomendera denna rulle för de som söker en spännande filmkväll.



 Läs även andra bloggares åsikter om ,

Up in the air

Avslutade helgen med att se den kritikerrosade filmen "Up in the air" med George Clooney.

Ryan Bingham (Clooney) arbetar som konsult för att avskeda folk åt andra företag. Han reser runt ca 260 dagar om året och älskar detta. Hans mål är att nå sammanlagt 16milj km i luften för då hamnar han i en exklusiv klubb där väldigt få är medlemmar. Nämligen sex andra personer.

Under sina resor träffar han Alex. En kvinna som får honom att tänka om i sitt liv och samtidigt som hans företag omstrukturerar blir han mer och mer markbunden. Hans företag ska istället använda sig av videolänkar för att avskeda folk och det är den unga Natalie som ligger bakom projektet. Detta är inte vad Ryan vill. Natalie får följa med Ryan ut och lära sig jobbet innan de ska övergå till det videolänkbaserade arbetet.
Ryan och Alex fortsätter träffas och det uppstår en sorts kemi mellan dem.

Filmen är ganska intetsägande tycker jag. Visst är Clooney duktig i sina roller, men jag tror att jag hade behövt vara utbildad filmkritiker för att fult uppskatta filmen. Finns säkert många så saker som bara det tränade ögat kan se, men som underhållning var den ganska seg. Det finns några komiska kommentarer, det finns lite kärlek och det är en bra story, men den föll mig inte riktigt i smaken ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Rambo 4

längesedan jag såg en film på tv 4, men igår blev det verklighet. Störande med all reklam fast det fick gå denna kväll.

Rambo 4. En film som uppfyller det man på förhand tror. Mycket skjutande, mycket död, kroppsdelar som flyger, varm och svettig djungel och en stenhård John Rambo som inte tvekar att döda.

Handlingen är en bisak, men den finns trots allt. Rambo hjälper en grupp missionärer in i Burma som naturligtvis blir tillfångatagna. Tillsammans med en grupp legosoldater ger de sig in på ett fritagningsförsök. Allt går som de ska, men naturligtvis blir de jagade av den Burmesiska armén.

En blodig film som är precis så som man förväntar sig. Stallone ser dock lite trött ut i sin roll som John Rambo, men han är fortfarande hård med sin pilbåge och kniv.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Duplicity

Duplicity är en film med Cliwe Owen (alltid bra) och Julia Roberts. De spelar båda före detta hemliga agenter och numera samarbetar de för att spela ut två företag mot varandra. Allt för att själva kunna tjäna sina egna pengar. Ett rent insiderjobb.

Filmen går i vågor mellan nutid och saker som skett tidigare för de båda huvudaktörerna och det blir rörigt att hänga med. Det tar sin tid att få koll på vad som sker och till vems fördel allting är och vem som jobbar för vad. Det var flera gånger udner filmen som jag funderade på att stänga av den för den verkade inte elda någon vart, men till slut såg jag färdigt ändå.
 
Och tur var väl det eftersom när jag väl fått sett klart det hela gick det enkelt att reda ut alla lösa trådar som hängde runt under filmens gång. Filmen är ganska underhållande att se på, men är man för trött för att vara koncentrerad en hel film bör man nog välja en annan.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Tidigare inlägg
RSS 2.0
FAVORITER JUST NU "Snart skiner Poseidon" Suarez is back