Nytt dagis

Igår var det sista dagen på Äppelboets Förskola för pojkarna och jagr nöjd att vi byter till Kompassen. Igår när j ag hämtade pojkarna så hade Zander spillt på sig och fått nya kläder. Bra kan tyckas. Men inte då. Istället för att ta på honom de shorts som låg bland reservkläderna hade de tagit på honom tjockare joggingbyxor. I 25 graders värme. Han höll ju på att rinna bort när jag demonstrativt tog på honom shortsen framför personalen. Eftersom det var sista dagen med orkade jag inte säga till dem, men de borde väl veta bättre. Inte hade de, som på Filippas förra dagis torkat kläderna, utan bara lagt dem i en plastpåse... Suck.

Hoppas det blir annorlunda från och med idag.

Korgboll

Viktigt att barnen får prova på lite olika sporter. Nu senast är det korgboll som testats på och de kämpar idogt trots att de är en bra bit från resultat.
 
 
 
Filippa träffar i alla fall lite då och då, medan Eliaz och Zander inte är där ännu. Viktigt att inte ge upp bara.

 

Semestern har kommit

DÅ harjag äntligen nått fram till semestertider som så många andra. Men vadå undrar ni. Jag är ju lärare och har varit ledig i ett antal veckor. Men det har jag inte. Jag har dels jobbat åt en kollega till mig med att byggas taket, sedan har jag varit på Etikhus och rivit delar av ett fallfärdigt hus och sedan har jag varit på skolan och förberett inför att vi får två nya kollegor till hösten. Det måste finnas arbetsplatser till samtliga och då måste någon göra det.

Det blev klart igår så när som på att skrivborden inte kommer förrän i augusti och förmodligen även stolarna, men bortsett frånd det är allt klart.

Nu vankas det ledighet fram till 15 augusti om inget annat händer. Ska bli skönt eftersom det fina vädret verkar komma nu med. KAn säga som så att det gjorde inte så mycket att jag jobbade dessa tre veckorna som varit.

Filipa hade sin sista dag på dagis igår. Det var lite vemodigt att se henne gå ut ur grinden för absolut sista gången. Til hösten är det skola som gäller. Stor tjej nu. Tiden på dagis har varit fantastiskt.Bästa dagiset alla kategorier, Trönninge Förskola, Igelkotten. Stort tack till all personal.

Så vad göra med all ledighet nu då? Det blir en tripp till Karlshamn, förmodligen till Uddevalla med, Liseberg med Filippa, Halmstad äventyrsland med FIlippa och Olivia, medeltidsdagarna på fästningen, till bjälkerum i Småland för att fira Johan, 30, och till Halmstad igen för att fira Carro och Martin som också blir 30, någon kväll blir det grillning med Fam Djurovic med bara vi allalyckas hålla oss friska, vilket har strandat tidigare planer på just denna kväll.

Och förhoppningsvis ska väl jag och Djurovic ta oss till Uffe Berndtsson och äta oxfilé. Det borde verkligen hinnas med. Den har legat i frysen udner två års tid nu...

Vi har en del att göra med andra ord. Utöver det kommer det säkert att flikas in lite mer saker. Brukar ju göra det. Tur att vi har några veckor på oss innan vi skajobba igen.

Vad gör man 05.00

Så här kul är det tydligen att gå upp klockan 05.00 en lördag. Varför ska det sovas länge och ligga och dra sig innan allting ska gå i 120km/h....
 
 
 
Vad ska man säga egentligen.....
 


Midsommar på olika sätt

Då var midsommarafton över för denna gång och det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Våra vänner från Norge kunde inte komma ner pga husbygge så vi var själva hemma, lilla familjen. Det började bra eftersom jag var ute i regnet, vad annars på midsommar, med pojkarna. De bryr sig inte om regn eller sol. Men efter ett tag luktade Zander lite illa. Och det var världens olycka i byxan. Det hade runnit längs med hela benet, ner i stöveln och överallt. Han hade till och med bajs under sockan när jag väl fick plockat av honom. Och då stod han där, kladdig och go, när jag skulle börja ta av Eliaz med. Jag hoppades bara att han inte skulle sätta sig i soffan. Men det klarade sig så Zander fick vackert ställa sig i duschen för att bli ren.
 
Rätt kläder för svensk midsommar
 
Och familjen blev bara mindre eftersom Filippa var hos Olivia hela dagen och när vi väl skulle äta kom flickorna och frågade om båda kunde äta där. Så jajg och Martina fick äta middag på egen hand och det var inte fel det heller. Lax, räkor och vitt vin. Vi har förresten fått ett nytt favoritvin på den vita sidan. S:t Claire. Mycket gott. Vanligtvis brukar jag bara dricka vinet och sedan glömma bort vad det hette.... Men det har bara med minnet att göra, inget annat. Så kul brukar det inte bli. Men denna gång kom jag ihåg namnet så det blir fler flaskor av den sorten.
 
Filippa och Olivia kom hem sedan och de skule sova här. Men vi såg itne Filippa mer för det. Tjejerna var bara kvar uppe på rummet hela kvällen. Hade bäddat en dubbelsäng (luftmadrass) men ändå så slutade det med att båda tjejerna vaknade i Filippas 90-säng på morgonen. Det var väl mest tryggt där.
 
Idag ska vi i alla fall upp till Bolsestugan, om vädret tillåter. Dans och picknick står på menyn och sedan bär det av till Apelviken och mia föräldrar. Om de nu inte har huvudvärk idag. De varnade lite för det igår nämligen att grillningen blir inställd om det är för stor lokal smärta innanför pannbenet. Så vi får väl se vad dagen erbjuder.

Sommarkul i vattenpöl

Man kan både leka och smaka på vattnet (Zander) i en vattenpöl. Vem bryr sig om regnkläder i de fallen?


Händiga pojkar

Tur att jag har två händiga pojkar hemma.





vatten är roligt. Utomhus

Bada är inte något av favoritlekarna för pojkarna.

Men utomhus är det roligt med vatten.




Jag och Eliaz



Till och med kameran lyckas ibland.

Martina tyckte att jag och Eliaz var lika. Det kanske vi är...




Morfar 95 år

Morfar firar idag sin 95e födelsedag. Inte illa måste jag säga. Han är pigg som få, käre morfar. Varje vecka åker han iväg 3 mil med sina vänner för att spela och träna boule i Skene. Men nu när det börjar blir varmare ute så blir det säkert ett mer frekvent spelande hemma i Kungsäter.

Han har hunnit vara med om mycket under sina 95 år, men den mest häftiga händelse han har berättat om när var en hök landade och satte klorna i hans arm. Med bara en arm gick det inte att få höken att släppa sitt grepp. Men sann jägare som morfar varit hela livet tog han sin fria hand och ströp höken, medan den hade ett fast grepp om den andra armen. Tror inte att jag själv haft den sinnesnärvaron och tänkt den tanken.

Så idag har han planerat sin stora fest med ett öppet hus i Kungsäter. Häftigt att ha ett stort kalas när man är 95 år.


Morfar 95 år

Morfar firar idag sin 95e födelsedag. Inte illa måste jag säga. Han är pigg som få, käre morfar. Varje vecka åker han iväg 3 mil med sina vänner för att spela och träna boule i Skene. Men nu när det börjar blir varmare ute så blir det säkert ett mer frekvent spelande hemma i Kungsäter.

Han har hunnit vara med om mycket under sina 95 år, men den mest häftiga händelse han har berättat om när var en hök landade och satte klorna i hans arm. Med bara en arm gick det inte att få höken att släppa sitt grepp. Men sann jägare som morfar varit hela livet tog han sin fria hand och ströp höken, medan den hade ett fast grepp om den andra armen. Tror inte att jag själv haft den sinnesnärvaron och tänkt den tanken.

Så idag har han planerat sin stora fest med ett öppet hus i Kungsäter. Häftigt att ha ett stort kalas när man är 95 år.


Lång fredag

Nä, det är inte en felaktig särskrivning. Utan denna fredagen blir verkligen lång. Strax före fem blir jag väckt av en hysterisk Eliaz. Kul kul. Då var det bara att gå upp...

Helgen som Gud glömde ... och som jag och Martina vill glömma

Det blir inte alltid som man tänker sig, men nu blev det total skit av allting.

Jag och Martina hade bokat rum på Scandic Helsingborg för en helg i lugn och ro. Strosa runt, åka utomlands (Helsingör) sova en hel natt samt bara vara för oss själva. Men det blev så klart inte så.

Martina blev dessvärre sjuk och med hennes tillstånd hade det inte varit så kul att åka iväg. Då blir allting bara ansträngt och det var inte meningen med det hela. Så på lördag bokade vi av hotellet och höll oss hemma. Naturligtvis var barnen på strålande humör. Ett enda stort gnäll kändes det som. Filippa fick i alla fall komma till en kompis så hon fick leka av sig och det var bra.

Sen tänkte vi åkt ner till Halmstad som idag. Jag skulle spela match, Martina träffa kompisar och sedan skulle vi käka ihop i lugn och ro. Lite tid tillsammans och lite tid hemifrån. Det var verkligen något vi behövde. Men den idén sprack också. Återbud från barnvakter gjorde att det blev Varberg denna söndag med. Ingen match, inget kompishäng. Vi pratade om att åka ner ändå och ta med barnen. Jag, Eliaz och Filippa kunde gå och titta på matchen i alla fall och Martina och Zander kunde åkt till Hanna, men eftersom regnet öser ner idag känns det inte aktuellt att stå på Sannarp med två barn och titta på 90minuters sprudlande träningsmatchspelande.

Vi får väl se när vi kan komma iväg nästa gång. Nu till helgen blir det kalas för Filippa så det blir jobb hela veckan, hektiskt helg med barnkalas och släktkalas och sen börjar jobbet igen. Ett ekorrhjul med andra ord.


Martinas halsinfektion var liksom kulmen av en lång sjukdomsperiod. 29 januari tog jag VAB dag, sedan har det hängt i fram tills nu. Martina har varit dålig, men jag och barnen har varit bra. Så jag har i alla fall kunnat träna två dagar i denna vecka (fortfarande träningsvärk sen fyspasset) och lämnat barnen i Apelviken. Det blir lite sent för dem, men Eliaz och Zander somnar gott i vagnen och Filippa myser mest med farfar hela kvällen så de trivs bra med den lösningen också.



Back to business

Idag var det back to business. I alla fall för min del. Jobb för fullt, hämta barnen på dagis och sedan faktiskt kunde jag träna idag med. Det var gott att vara tillbaka igen på plan och det kändes att det var ett tag sedan. Var inte riktigt vän med boll eller position. Men det var kul. Extra kul var det såklart att Robban Flatum var med och spelade. Och han inte bara spelade utan han briljerade även med en tunnel så djup och lång att den stackars Andreas Lennartsson kommer få höra detta så länge han befinner sin inom Varbergs gränser.....

Vi ska sälja lite tips med nu inför seriestarten. Alltså tippa Varberg GIFs seriematcher med stryktipstecken och resultat. Så ni som vill vara med och tippa är det bara att köpa ett tips för 40kr. Hör av er om jag inte träffar er så löser vi det ändå.



Martina har nu fått min sjukdom. Halsont och allmänt usel har hon varit idag. Som tur är fick jag lite hjälp av mamma och pappa med barnpassning under träningen. Det var längesedan jag var där kändes det som, men jag får skylla på alla sjuka människor, inklusive mig själv, här hemma som gjort besök omöjligt.



För en gångs skull fick jag sova nästan hela natten till idag. Fortsätt så och jag kan börja känna mig som en människa igen.




Ingen slut på eländet

Jaha. Precis när man frisknat till från bihåleinflammation kom så nästa smäll. Halsen har svullnat upp och infektionen har däckat mig ganska ordentligt. Igår somnade jag i soffan halv åtta, bara för att vakna nio och gå upp och lägga mig igen. Men vad hjälpte det när Eliaz o Zander skrek fram till tio sen och höll på resten av natten med diverse störande läten fram till 05.00 när Zander ville gå upp.

Det är nog den mest grundläggande orsaken till att jag drabbas av divese sjukdomar nu. Inte tillräckligt med sömn. Sömn är en bidragande orsak till ett startkt immunförsvar. Kroppen läker och vilar upp sig när man sover och får jag inte sova så klart det blir konsekvenser.

Nu missar jag morgondagens match. Igen kan man väl säga. Jag som trodde det skulle vända nu när jag kunnat träna riktigt denna vecka.

Förhoppningsvis kommer inte killarna heller dra hem en massa bakterier när de börjar vara ute mer på dagis. Nu får det vara slut på all skit som kommer.



Februari - Värsta månaden

Då var äntligen februari över. Februari har varit en riktig skitmånad. Det har knappt varit något positivt med det hela utan den ena skiten har avlöst den tidigare.

Till att börja med startade februari på värsta tänkbara sätt med Tobias bortgång och efter det fortsatte det med annat. Naturligtvis inte att jämföra, men med tanke på den nivå jag startade februari så blev det påfrestande. Barnen var magsjuka, lite friska, sov inget på nätterna. för att bara veckan efter drabbad av en febrig vecka. Mycket VAB till mindre nöjda barn. Pga detta hamnar jag på efterkälken på jobbet. Hinner inte med som ska göras.

Sömnbristen Allan har legat genom hela månaden. Max två timmars sammanhängande sömn per natt innan något barn skriker. Efter diverse febertoppar fick jag själv bihåleinflammation som gav lite penicillintabletter och ingen möjlighet att träna eller spela match. Det irriterar mig också till viss del uppå allt det andra.  Sen kom begravningen av Tobias. Tungt, sorgligt, men med ett vackert slut och avsked. Två dagar senare opererade Martina ut en visdomstand, vilket däckade henne en halv vecka ungefär innan hon kunde/orkade agera någorlunda vanligt.

När så de flesta av oss började friskna till fortsatte sömnbristen modell större och den fortsatte en bit in i mars med, men nu går vi mot ljusare tider och förhoppningsvis vänder även nattsömnen nu.

Nu får våren rensa ut vinterns skit.



Idag var det nära.....

Efter alla dessa dagar hemma med sjuka barn och sjuka föräldrar så har vi tröttnat på varandra. Tröttnat på att gå och dra innanför husets väggar. Och idag var det extremt.

Det var gnäll, skrik och protester mot precis allting. Ingenting vi gjorde var bra för Eliaz och Zander. Tålamodet sjönk längre ner än den absloluta nollpunkten och hade jag stannat hemma en kvart till hade det legat ute en annons på Blocket.se där jag reade bort två barn till högstbjudande...

Men istället tog jag med mig samtliga tre barn och flydde norrut. Freeport, Kungsbacka och köpte skor istället. Alla barn var nöjda och TYSTA, sov på vägen ner till farmor och farfar efteråt och där var det som att vända på myntet. Glada, skrattade och lekte precis som om inget hade hänt.

Imorgon bär det av till dagis till allas stora glädje.

Eliaz speciella läte nu under denna vecka. Bedårande, eller hur!!!!





Vilken vecka

Denna vecka har varit en pärs. Inte riktigt haft någon ork över för att skriva här, men nu kommer det ett litet inlägg. 

Dagissjukdom har slagit till med full kraft och det har varit tre sjuka pojkar här hemma. Eliaz och Zander med 39 graders feber och jag själv med en manlig förkylning med halsont som har hållit mig i schack.

Zander har haft sina spel på kvällarna med och varit helt otröstlig. Slår sig både för näsan och örat så vi ska in och kolla honom idag för at se om det är något galet där inne.


I onsdags skulle jag spela match, men dessvärre var jag sjuk och kunde inte delta. Det hänger i fortfarande och det känns mycket tveksamt om jag kan vara med imorgon mot SNFF. Men dagen idag får visa hur det ska gå. Men att döma av den här morgonen är det inte aktuellt med spel. Till och med jobbigt att gå upp för trappan.


Nästa vecka är det sportlov, men jag ska jobba ändå. Ett nytt dataprogram skulle varit färdigt under detta året, men det har inte skett. Anmälde mig att göra klart det nästa vecka så jag hoppas att vi hinner. Slippa en massa papper att skriva på och att kunna göra klart vissa saker hemma via datorn istället för blyertspenna på plats.


 


Trappan hos morfar





Utökad magsjuka

Det tog bara 20h från det att barnen drabbades tills dess att Martina låg och körde den vita bussen. Så nu ligger alla barnen plus Martina på andra våning och mår på samma sätt alla fyra. Usch vad jag lider med Martina. När hon blir dålig så blir hon verkligen dålig. Riktigt dålig.

Hoppas bara att det släpper på ett dygn och att hon orkar åka iväg till Jkpg på onsdag med jobbet.

Imorgon blir det ytterligare en VAB-dag och förmodligen även på onsdag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0
FAVORITER JUST NU "Snart skiner Poseidon" Suarez is back